Konstnären Marianne Olofsson: ”Det är färgerna och ljuset som skapar liv”

2022-02-03

Marianne Akasha Olofsson målar såväl abstrakt som figurativt, övervägande i akvarell. Naturen och speciellt Värmlands landskap är inspirationen till hennes konstnärskap där ljuset ofta står i fokus. 

Marianne Olofsson började måla som ung. Med både en mamma och en mormor som målade fanns konsten i släkten redan när hon föddes. Även om Marianne aldrig hann träffa sin mormor och trots att hennes mamma gick bort när hon bara var ett barn stannade målningen kvar hos henne. 

– Måleriet har aldrig varit främmande för mig men när jag utbildade mig och fick barn hade jag ett långt uppehåll. Jag har alltid uttryckt mig konstnärligt på olika sätt, genom teckning, keramik, batik och stickat i olika färger men som ensamstående med sex barn var det svårt att våga satsa helhjärtat på måleriet. Det är först på senare tid som jag har kunnat fördjupa mig i akvarellmåleri. Jag har tagit med mig färgerna in i konsten och målar i stort sett dagligen.

Genom klara färger och med ett öga för ljus målar Marianne motiv från bland annat byn Takene i Värmland där hon har sina släktingar.

– Bygden har inspirerat mig mycket. Jag vet aldrig vart processen kommer att ta mig när jag sätter igång. Ibland har jag en bild i huvudet men så blir det någonting annat. Jag blir ofta överraskad och tycker det är roligare om jag inte vet från början hur det ska bli. 

Marianne använder sig bland annat av Daniel Smiths Watercolor, ett märke med många olika typer av färger. Vissa skiner i flera nyanser beroende på från vilken vinkel man ser dem och andra granulerar. Enligt Marianne är nästan varje färgtub sin egen lilla värld.

– Man måste lära sig hur varje färg reagerar med sig själv, med olika mängd vatten, olika slags papper och tillsammans med andra färger. Med akrylfärgen måste man veta vad man ska göra för den gör ingenting själv men det gör akvarellen. Egenskaperna kan skilja sig mycket åt och för mig öppnade sig en helt ny värld när jag upptäckte de här färgerna.

För Marianne Olofsson är måleriet något som kräver inre stillhet och lugn.

– Det är inte bara resultatet som kan vara givande utan processen är fantastisk i sig. Det kan vara så vackert när två färger blandar sig. Jag kan uppleva det som en andlig process där man måste vara lugn och stilla i sig själv. Sedan tar något annat över och man kan hamna i flow. Det är utmanande och överraskar mig ibland genom att bli finare än jag hade tänkt.

– Det är en utmaning att ständigt lära sig saker och jag vill måla mer och i större format framöver. Just nu försöker jag skapa luftiga målningar och få till fin dimma men varje målning med sin unika himmel och vatten är sin egen utmaning. Jag tror inte att man blir riktigt fri och lycklig förrän man kan göra det man vill och att måla är vad jag vill. Det är så viktigt för mig att få skapa.

Precis som många akvarellister är utgångspunkten var ljuset ska komma ifrån och vilka färger som ska användas.

– Det är färgerna och ljuset som gör livet på något sätt. Utan färg och ljus skulle vi bara befinna oss i mörker. Jag försöker fånga färgerna och allt det vackra och även den tråkigaste miljön kan bli fin. Måleriet får mig att se världen på ett annat sätt. Jag kan se på is som har spruckit över leran och tycka att det är så vackert. De små grejerna, som en spricka i en tegelvägg, kan vara oerhört fint.

Målningarna går ofta snabbt att måla och när Marianne uppnår stillheten hon eftersträvar och hamnar i flow så upplever hon att målningen nästan skapar sig själv.

– Det svåra kan vara att avsluta en målning i tid men jag har märkt att verket ofta blir finare ju kortare tid jag tar på mig att måla det. Då finns det en fräschhet i det. Det gäller att få med gnistan så att inte livet hinner försvinna ur bilden. Många gör återkommande motiv men jag vill gärna hålla det nytt. Om jag försöker putsa på samma sak blir det bara sämre.

Oavsett motiv försöker Marianne Olofsson fånga det vackra i världen omkring sig. En del målningar är dystrare men beroende på hur man ser på det kan det upplevas olika. Kanske är det attityden hos betraktaren, menar hon.

– Har man en negativ inställning till livet så ser man inget vackert heller. Konsten fick mig att se och upptäcka allt det vackra runt omkring mig. Det är när jag tänker på hur omgivningen skulle målas i akvarell som jag verkligen uppskattar den. På något sätt får det mig att vilja skapa kärlek och ge kärlek, det är en del av varför jag målar.

Matilda Wirström

Hitta din originalkonst på